tisdag 4 februari 2014

Vikten av att fiska i rätt vatten

Jag tänkte skriva ett litet kåseri beträffande olika fiskevatten och dess attribut. Det dyker upp både någon "hemlis" och jag kanske trampar någon på tårna (man kanske skall vara försiktig var man sätter dem från första början).

Vad är rätt vatten då, kan man fråga sig? Jo enligt mig är det ett vattendrag som har av olika anledningar förutsättningar att producera stora predatorer. Stort är ju förstås relativt, och för mig i detta fallet gäddor upp mot 14 eller över, abborre 1600gr eller över, gös över 5 kilo, eller lake över 4. Vatten som inte verkar ha förutsättningar för fiskar i denna storlek ter sig relativt ointressanta som specimenvatten. Visst kan man få en tiokilosgädda i de flesta svenska vatten, men här i norrbotten så är jag relativt säker på att de flesta vattendrag har väldigt få individer av denna storleken. Vi går in lite mer på gäddfisket.

För att styrka mina påståenden så kan jag ta ett par exempel. Gädda från älv i norrbotten, fångad i slutet av oktober vägde in på 10.5kg på en längd av 123cm. En gädda från norrbotten fiskad i augusti på samma vikt men en längd av 109cm. Konditionsskillnaden är enorm, inte sant? Det senare vattnet simmade det regnbåge i. Dessutom, bör inte en gädda ha högre matchvikt i oktober än augusti? Självklart.

Med dessa siffror i bagaget (som förstås varierar en hel del med vatten) så inser man hur svårt det kan vara i vatten med "normala" förutsättningar i avseenden som bytesfisk mm. Så då släpper jag bomben. Jo klart man riktar sitt fiske i regnbågsvatten. Det är min fulla övertygelse att de flesta duktiga gäddfiskare i norr och västerbotten bedriver merparten av sitt fiske i p&t-vatten eller vatten med odlingskassar och s.k rymlingar. Varför jag "avslöjar" detta på min blog beror på ett par saker; dels finns det massor med aspirerande sportfiskare i landet som försöker "lära sig" att hitta rätt fiskevatten, men ingen ger tips. Vissa s.k sportfiskeprofiler säger att det hänger mest på vilken vobbler, jigg eller mört man presenterar, och dessutom gör det på rätt sätt. Jag kan helt och hållet garantera att det är skitsnack och mest ett sätt att glorifiera sina egna triumfer. Rätt vatten, rätt plats och rätt tid är det viktigaste. Bete och metod är helt underordnade.

Hur hittar jag då dessa bra vatten? Letar man efter vatten med regnbåge så hittar man en hel del via google. Sök efter vatten som har stora odlingar kanske. Med jämna mellanrum så saboteras kassar och massor med gäddmat läcker ut i dessa vatten. Annars så matas massor med annan fisk runt kassarna året runt såsom abborre, mört och allra helst brax, eller sik. Gäddor som får äta feta och stora bytesfiskar kontinuerligt på menyn växer sig stora och feta fort. Det är den matten vi söker. P&T-vatten är en annan bana att gå. Sök efter sjöar och tjärnar som håller gädda i samklang med rikliga regnbågsplanteringar. Nackdelen med dessa sjöar är att det ofta är båtförbud så man kan behöva leta ett tag efter ett vatten som man tror sig kunna bedriva effektivt fiske i. Något som går bättre är att ismeta. De flesta p&t-vatten medger fiske med 2 spön/kort. Jag själv ismetar mest med 6 spön, vilket innebär 3 fiskekort. Ett bra tips är att ringa fvf och höra om/hur de decimeringsfiskat gäddan. Kanske det finns gädda i en sjö fast det inte står på hemsidan? Om man nätar flitigt efter gäddan är det många gånger positivt. Färre gäddor kvar i sjön att konkurera om födan(regnbågen) vilket ger få, men riktigt stora individer. Nackdelen med detta fiske är att det lätt blir dyrt. Detta är också en av anledningarna varför jag "vågar" tipsa på min blog. För de flesta duktiga gäddfiskarna vet redan om dessa företeelser, och de som kan tänkas "lista ut" mina vatten är alltjämt för oinitierade för att ens göra sig besväret att fiska där. "Dyra fiskekort för gädda??? Dumheter!!"

Men allt är inte guld som glimmar. Alla regnbågsvatten är inte bra gäddvatten, nej långt ifrån och dessutom så finns det många gånger stora gäddor i naturliga vatten. De största gäddorna jag kommit i kontakt med har förutom i en sjö varit i älv. En konditionsfaktor(läs mer om fultons formel på Mats Nilsson's blog) på 0.81 är det grövsta jag fått naturligt. Medan i regnbågsvatten har jag fått en k-faktor på dryga, otroliga 1. Hade den fisken varit större, typ 100cm hade den vägt otroliga 10.3 kilo med den konditionen. Jag har fångat flera gäddor med k-faktor över 0.9 i p&t-vatten. Dock är kondition från 0.75 inte att skoja bort, och det är något man kan hitta i naturliga vatten. I vissa älvar med gott bestånd av id, storvuxen mört, brax, stäm mm så kan gäddan växa sig gräsligt grov. Innan råneälven blev helt sönderfiskad (vilket den började bli för dryga 10 år sedan, som jag förstår det) så var fiskar på dryga metern och 10 kilo inte så ovanligt. Råneälven är dock fortfarande ett vatten som håller riktigt grova gäddor, men det krävs att man är på rätt plats rätt tid för att ha chansen att fånga någon, mycket pg a det hårda fisketryck som försigkommer.

Jag tror jag nöjer mig såhär för denna gången. Nästa kåseri kanske handlar om något mindre kontroversiellt. Som sticker mindre i ögonen.

Skitfiske så länge!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar